Och så en dag berättade Claes om mordnatten. Han berättade om vapnet, det som i pressen kom att kallas för både radhusvapnet och radhusrevolvern innan provskjutningarna var klara. Över en månad tog det innan man hittade kulorna, som hade slarvats bort.
Kulorna innebar såklart en generande situation för utredarna, men annars var det en ganska innehållslös historia. En pensionerad och tidigare ostraffad polis från Norrköping samt en bekant till en av livvakterna. Ingen organisation, inga fler inblandade.
Många var de grannar som blev förvånade när det kom fram att det var i Stefans garage mordvapnet hade återfunnits. Där låg en Smith & Wesson Highway Patrolman bakom den vitmålade pärlsponten, precis som den före detta polismannen hade berättat. Många kände såklart också viss sensationslystnad.
Men framför allt kände många en tomhet över den torftighet som präglade nationalmordet när det äntligen rullades upp. Tipsaren, Stefan Ing, 58, en entreprenör i byggbranschen som känt en av livvakterna. Föreläste ibland om tilläggsisolering, hade en jukebox i vardagsrummet. Och så gärningsmannen, denna grå före detta polis i Norrköping.
Frågan vissa ställde sig var hur Stefan Ing kunde ha is i magen att låta revolvern ligga där i alla år. Själv vet han inte riktigt. Kanske önskade han någonstans att den till sist skulle komma fram. Och skulle han åka fast vore ju inte det hela världen.
Ålder: 58
Geografi: Åkersberga
Accessoarer: rockmusik, tilläggsisolering, Ettan portion
Partitillörighet: fp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar