Radhusrevolvern (fp)

Och så en dag berättade Claes om mordnatten. Han berättade om vapnet, det som i pressen kom att kallas för både radhusvapnet och radhusrevolvern innan provskjutningarna var klara. Över en månad tog det innan man hittade kulorna, som hade slarvats bort.

Kulorna innebar såklart en generande situation för utredarna, men annars var det en ganska innehållslös historia. En pensionerad och tidigare ostraffad polis från Norrköping samt en bekant till en av livvakterna. Ingen organisation, inga fler inblandade.

Många var de grannar som blev förvånade när det kom fram att det var i Stefans garage mordvapnet hade återfunnits. Där låg en Smith & Wesson Highway Patrolman bakom den vitmålade pärlsponten, precis som den före detta polismannen hade berättat. Många kände såklart också viss sensationslystnad.

Men framför allt kände många en tomhet över den torftighet som präglade nationalmordet när det äntligen rullades upp. Tipsaren, Stefan Ing, 58, en entreprenör i byggbranschen som känt en av livvakterna. Föreläste ibland om tilläggsisolering, hade en jukebox i vardagsrummet. Och så gärningsmannen, denna grå före detta polis i Norrköping.

Frågan vissa ställde sig var hur Stefan Ing kunde ha is i magen att låta revolvern ligga där i alla år. Själv vet han inte riktigt. Kanske önskade han någonstans att den till sist skulle komma fram. Och skulle han åka fast vore ju inte det hela världen.

Ålder: 58
Geografi: Åkersberga
Accessoarer: rockmusik, tilläggsisolering, Ettan portion
Partitillörighet: fp

Joggaren (fp)

På Claes sista arbetsdag bjöds det på prinsesstårta i polishuset i Norrköping. När han satt där i fikarummet med en blomkvast och en flaska Johnny Walker framför sig fick han ett infall att bara öppna munnen och säga det, dra hela historien precis som den var och se reaktionen hos sina kolleger. Men så mötte han Mariannes blick och hejdade sig, varför vet han inte. Det är väl egentligen enda gången det varit riktigt nära.

Idag kan han skratta åt ickehändelsen i fikarummet, men han tänker ofta på mordnatten och minns delar av den tydligt fast det gått nästan tjugofem år. Ibland kommer det över honom när han är ute och joggar i elljusspåret, han minns hur han joggade i samma lugna tempo från mordplatsen, som en idrottare på långdistans, han minns trapporna upp mot östra city, andedräkten i den kalla februarinatten. Han minns hur enkelt det var. Han var inte rädd.

Det är inte klokt egentligen, att det är han. Någon gång tänker han berätta. Inte just nu, men någon gång, en dag när det känns rätt ska han berätta.

Ålder: 67
Geografi: Stockholm, Uppsala, Norrköping
Accessoarer: grovt hakparti, liten mun, nylonjacka, Läkerol, nattradio, Smith & Wesson Highway Patrolman i radhusgarage i Åkersberga
Partitillörighet: fp

Tidens tand (c)

När Sven efter ett långt liv förstod att den trista cancern hade spritt sig, formulerade han en sista önskan till sina kolleger på rymdstyrelsen, och den gick ut på att en del av honom skulle skickas ut i rymden.

Man mottog, något förvånande för Sven, hans önskning med både entusiasm och allvar. Vid en telefonkonferens med en kontaktperson på Nasa enades man kring att något litet, till exempel en tand, kunde tas med upp vid någon av de inplanerade reparationsresorna till Hubbleteleskopet. Reparatören skulle då vid en rymdpromenad ta med tanden ut, släppa den i rymden och putta iväg den i en bana runt jorden. I övrigt ville Sven begravas på Umeå kyrkogård.

Och så en tisdag i mars 2013, någonstans högt ovanför Madagaskar, släpptes en av Svens kindtänder ut i sin bana. Det har sagts att kommer man riktigt nära inpå tanden, på 559 kilometers höjd där den hastigt färdas nu, kan man på nattsidan se städerna glittra i dess emalj.


Ålder: 81
Geografi: Kuststäder, universitetsstäder, öppna landskap
Accessoarer: fleecekläder, rubiks kub, varma koppen
Partitillhörighet: c

Orienterare (v)

När det begav sig i början av 80-talet var Sten en riktig atlet. Han hade benhårda magmuskler och var en av de mest engagerade i orienterarklubben i Rörshyttan. Han kom etta i Ica Rörshyttan Open både 1981 och 1982 och frågan är om han inte hade kommit etta ytterligare ett år om han inte sträckt vaden där i sankmarken nere vid Grycken.

Därefter följde år av jobb i ett ständigt expanderande skogsavverkningsområde utanför Hagfors och Sten spenderade mycket tid själv med sin brandgula Husqvarna. Förtidspensionen kom 1997 i och med att ryggen betraktades som förbrukad. Men bortsett från ryggen är det inte sällan Sten får höra att han ser riktigt spänstig och ungdomlig ut.

Sten har aldrig varit mycket för att prata, men det har hänt att han har markerat med en örfil då han känt sig orättvist behandlad.

Ålder: 59
Geografi: Skogsnära orter i inlandet
Accessoarer: gråvitt vältrimmat skägg, civilkurage, prassliga sportkläder, hårda isblå ögon
Partitillhörighet: v