Radhusrevolvern (fp)

Och så en dag berättade Claes om mordnatten. Han berättade om vapnet, det som i pressen kom att kallas för både radhusvapnet och radhusrevolvern innan provskjutningarna var klara. Över en månad tog det innan man hittade kulorna, som hade slarvats bort.

Kulorna innebar såklart en generande situation för utredarna, men annars var det en ganska innehållslös historia. En pensionerad och tidigare ostraffad polis från Norrköping samt en bekant till en av livvakterna. Ingen organisation, inga fler inblandade.

Många var de grannar som blev förvånade när det kom fram att det var i Stefans garage mordvapnet hade återfunnits. Där låg en Smith & Wesson Highway Patrolman bakom den vitmålade pärlsponten, precis som den före detta polismannen hade berättat. Många kände såklart också viss sensationslystnad.

Men framför allt kände många en tomhet över den torftighet som präglade nationalmordet när det äntligen rullades upp. Tipsaren, Stefan Ing, 58, en entreprenör i byggbranschen som känt en av livvakterna. Föreläste ibland om tilläggsisolering, hade en jukebox i vardagsrummet. Och så gärningsmannen, denna grå före detta polis i Norrköping.

Frågan vissa ställde sig var hur Stefan Ing kunde ha is i magen att låta revolvern ligga där i alla år. Själv vet han inte riktigt. Kanske önskade han någonstans att den till sist skulle komma fram. Och skulle han åka fast vore ju inte det hela världen.

Ålder: 58
Geografi: Åkersberga
Accessoarer: rockmusik, tilläggsisolering, Ettan portion
Partitillörighet: fp

Joggaren (fp)

På Claes sista arbetsdag bjöds det på prinsesstårta i polishuset i Norrköping. När han satt där i fikarummet med en blomkvast och en flaska Johnny Walker framför sig fick han ett infall att bara öppna munnen och säga det, dra hela historien precis som den var och se reaktionen hos sina kolleger. Men så mötte han Mariannes blick och hejdade sig, varför vet han inte. Det är väl egentligen enda gången det varit riktigt nära.

Idag kan han skratta åt ickehändelsen i fikarummet, men han tänker ofta på mordnatten och minns delar av den tydligt fast det gått nästan tjugofem år. Ibland kommer det över honom när han är ute och joggar i elljusspåret, han minns hur han joggade i samma lugna tempo från mordplatsen, som en idrottare på långdistans, han minns trapporna upp mot östra city, andedräkten i den kalla februarinatten. Han minns hur enkelt det var. Han var inte rädd.

Det är inte klokt egentligen, att det är han. Någon gång tänker han berätta. Inte just nu, men någon gång, en dag när det känns rätt ska han berätta.

Ålder: 67
Geografi: Stockholm, Uppsala, Norrköping
Accessoarer: grovt hakparti, liten mun, nylonjacka, Läkerol, nattradio, Smith & Wesson Highway Patrolman i radhusgarage i Åkersberga
Partitillörighet: fp

Tidens tand (c)

När Sven efter ett långt liv förstod att den trista cancern hade spritt sig, formulerade han en sista önskan till sina kolleger på rymdstyrelsen, och den gick ut på att en del av honom skulle skickas ut i rymden.

Man mottog, något förvånande för Sven, hans önskning med både entusiasm och allvar. Vid en telefonkonferens med en kontaktperson på Nasa enades man kring att något litet, till exempel en tand, kunde tas med upp vid någon av de inplanerade reparationsresorna till Hubbleteleskopet. Reparatören skulle då vid en rymdpromenad ta med tanden ut, släppa den i rymden och putta iväg den i en bana runt jorden. I övrigt ville Sven begravas på Umeå kyrkogård.

Och så en tisdag i mars 2013, någonstans högt ovanför Madagaskar, släpptes en av Svens kindtänder ut i sin bana. Det har sagts att kommer man riktigt nära inpå tanden, på 559 kilometers höjd där den hastigt färdas nu, kan man på nattsidan se städerna glittra i dess emalj.


Ålder: 81
Geografi: Kuststäder, universitetsstäder, öppna landskap
Accessoarer: fleecekläder, rubiks kub, varma koppen
Partitillhörighet: c

Orienterare (v)

När det begav sig i början av 80-talet var Sten en riktig atlet. Han hade benhårda magmuskler och var en av de mest engagerade i orienterarklubben i Rörshyttan. Han kom etta i Ica Rörshyttan Open både 1981 och 1982 och frågan är om han inte hade kommit etta ytterligare ett år om han inte sträckt vaden där i sankmarken nere vid Grycken.

Därefter följde år av jobb i ett ständigt expanderande skogsavverkningsområde utanför Hagfors och Sten spenderade mycket tid själv med sin brandgula Husqvarna. Förtidspensionen kom 1997 i och med att ryggen betraktades som förbrukad. Men bortsett från ryggen är det inte sällan Sten får höra att han ser riktigt spänstig och ungdomlig ut.

Sten har aldrig varit mycket för att prata, men det har hänt att han har markerat med en örfil då han känt sig orättvist behandlad.

Ålder: 59
Geografi: Skogsnära orter i inlandet
Accessoarer: gråvitt vältrimmat skägg, civilkurage, prassliga sportkläder, hårda isblå ögon
Partitillhörighet: v

Krångel (Junilistan)

När man är ung och viril tror man aldrig att höften ska börja krångla. Och hade man vetat att det skulle vara så här jävligt på ålderns höst hade man börjat pensionsspara i tid. Eller, hur skulle de gått till? Som urmakare tjänar man ju inte storkovan direkt och sen åker hälften i skatt, ned i sossarnas fickor. Helt otroligt att man bor i ett land med högst skatt i världen och så krånglar höften, och efter att man försett landstinget med tusentals kronor genom åren tror man att det ska gå smidigt att få hjälp men man blir hänvisad till köer och ska ha remiss och fan och hans moster.
Läste att sossarna vill satsa på butlers i tunnelbanan när sjukvården inte fungerar. Man skulle gjort revolution medan man hade ork. Sett till att man skärpte straffen för busarna i samma veva.

Ålder: 75+
Geografi: Norrförort, Hammarby, Skåne
Accessoar: Sned mun, tygpåse med medicin, SvD
Partitillhörighet: Junilistan

Samhällets barn (v)

Erik och Inger fick två pojkar, födda 1980 och 1983. Så fort barnen blev gamla nog att förstå, fick de veta att de inte var Eriks och Ingers barn i första hand, utan samhällets barn. Därmed inte sagt att de på något sätt skulle ha misslyckats med att vara fullgoda föräldrar. Tvärtom. Och de har aldrig lagt sig i sina barns beslut, inte ens när de har frågat om råd. De ville ju att de skulle växa upp och bli självständiga.

Pojkarna är stora nu men kallar fortfarande sina föräldrar för Erik och Inger. Mamma och pappa låter så tillgjort på något sätt, när man hör kompisar säga det.

Ålder: 59 och 60
Geografi: Österbybruk, Forsmark
Accessoarer: bok med Björn Afzelius texter, inbitna vanor, lökandedräkt, stränga ögon
Partitillhörighet: v

Coach (s)

Karim har börjat träna nu. Segt i början men det börjar kännas bra i kroppen. Karim svettas mycket. Det rinner ned från pannan och t-shirten brukar bli blöt. En gång glömde han den i ryggsäcken efter passet. Pinsamt när han dagen därpå kånkade ryggan till jobbet och den luktade surt!
Karim jobbar halvtid som personlig assistent och halvtid som fritidsledare. Hans egentliga titel när han är på fritids är livscoach, men han vill inte hålla på och märka ord. Vill ungarna kalla honom för fritidsledare så är det okej. Han önskar att det fanns mer resurser så att han kunde bjuda alla ungarna på mat från sitt hemland.

Ålder: 37
Geografi: Skarpnäck
Accessoar: baklava, distansstudier, äpple
Partitillhörighet: (s)

Norrtälje (Kd)

Psoriasis är ingenting man talar högt om. Maria har haft psoriasis sedan hon var 37. Det började säkert tidigare, hon fick röda eksem i knävecken men trodde att det berodde på för trånga jeans. De försvann när hon hade shorts på sommaren, och vistades på familjens landställe i Norrtälje. Men sedan spred de sig.
Maria och familjen har lärt sig leva med det. Maria engagerade sig i Svenska Psoriasisförbundet för fem år sedan och tillhör nu styrelsen. Hon tycker att det är viktigt att framföra att det är en folksjukdom och man borde öka anslagen, politiskt alltså, för forskning och bidrag inom sjukdomen. Hon tycker att det är den viktigaste frågan och tycker att föreningen borde ställa politikerna mot väggen, i alla fall de som ska styra i landstinget. Hon har mailat Filippa Reinfeldt med frågan "Vad tänker du göra åt folksjukdomen psoriasis" tre gånger utan att få svar.

Ålder: 47
Geografi: Gnesta, Tullinge, Skärholmen, Fisksätra
Accessoar: armbandsur, fleecejacka, sandaler
Partitillhörighet: Kd

Kolbaserat (c)

Kristina intresserade sig för kol och kolbaserat under andra terminen. Mycket intressantare än olja eller kväve, som hon var inne på först. Utbytesterminen i Virginia öppnade verkligen ögonen på henne. Där träffade hon också Chad. Visst är det ett jobb att hålla ett långdistansförhållande levande, men man får jobba på det. Och det är ju bara en termin kvar nu, sedan har Kristina sin ingenjörsexamen och kan åka över igen. Igår såg hon på Monthy Pythons Flying Circus igen, på DVDn som Chad skickat för att påminna henne om hur kul de hade tillsammans. När John Cleese smäller den döda papegojan Polly i bordet skrattade hon så att hon grät. Och sen lät hon tårarna fortsätta rulla, resten av kvällen.

Ålder: 23
Geografi: Mittuniversitetet, Skövde, Luleå, Umeå, Sollefteå, Skellefteå
Accessoar: Starka tänder, avigt inställd till smink, lätt för solbränna, Herman Hesse
Partitillhörighet: (c)

Telefonväckning (kd)

Liljans mamma var inte den som tog några risker i onödan. När en extra viktig tid skulle passas, brukade hon utöver att ställa klockradion också beställa telefonväckning.

En gång råkade Liljan, vars flickrum vette mot tamburen och telefonbordet, svara på ett väckande samtal.

”Var god lägg på luren”, sa rösten i luren.

Liljan gjorde som rösten sa, men kunde inte låta bli att undra vad som skulle ha hänt om hon skulle ha låtit bli att lägga på luren, eller om själva luren skulle ha hamnat snett och inte blivit ordentligt pålagd.

”Mamma, varför måste man lägga på luren när telefonväckningen ringer?” frågade Liljan medan de åt frukost.

”Man ska inte hålla på och ha luren avlagd”, förklarade mamma. ”Det är inte bra”.

Ålder: 44
Geografi: Inom riktnummerområdet
Accessoar: artig sittställning, tillbakahållet leende, drömmande blick, solnedgångsfärgade skydd över elspisplattorna
Partitillhörighet: kd

JFK (Piratpartiet)

Helt klart visste USA om 11 september. De hade fått massor med information om att det skulle hända men de brydde sig inte. Ville få en anledning att bomba Afghanerna tillbaks till stenåldern, måla ut sig själva som offer.
Det enda sättet att slå tillbaka på en nation som USA är med ekonomiska medel. Det är det enda som svider. IRA fattade. Och Sverige är lilla USA, kollar Dallas och äter burgare och tycker att det är frihet. Och alla som bryr sig om miljön och klär sig i barkkläder då?
Muppar. De fattar inte att det bara är storföretagen som tjänar på det. Men visst, borsta tänderna med kåda, ni. Bara jag slipper.
Svininfluensan? Helt normalt att staten "bjuder" på vaccin. Inget skumt med det, absolut inte.

Ålder: mental trotsålder
Geografi: Nära en korvkiosk eller en parkbänk. Samt på gymmet.
Accessoar: grym hårddisk, fradga i mungiporna, läsk, McFlurry
Partitillhörighet: Piratpartiet eller Fp

Ischias (s)

Liselott viftar bort det hela när man frågar henne om ryggen. Hur är det med ryggen, Liselott? Äh, den hänger med, svarar hon då och skrattar sitt hesa skratt. Numera röker hon inte. Läkaren sa att KOLen tagit över och hon fick bestämma om hon ville leva vidare eller inte. Liselott valde att leva vidare. Ryggen krånglar, det gör den. Liselott äter smärtstillande. Men att bara sitta stilla hemma, det passar henne inte. Hon måste få röra på sig, hålla igång. Danskvällarna på Mälarpalatset är höjdpunkterna i veckan. Där träffar hon tjejerna och kanske en och annan danskavaljer. Hon är tuff, Liselott, säger väninnorna, ett riktigt yrväder. Du var mig en rivig en, säger kavaljererna. Liselott garvar sitt hesa garv och slänger med sitt rödfärgade hår och försöker att glömma att ryggen trilskas.

Ålder: 59
Geografi: Norrtälje, Tumba
Accessoar: räkost, billigt läppstift, ofrivilliga, snabba blinkningar
Partitillhörighet: Alltid (s)

Gränser (Fp)

Självklart ska homosexuella ha samma rättigheter som alla andra. Självklart. Det handlar om mänskliga värden. I adoptionsfrågan är Marianne mer kluven, tänker på barnen i första hand. Vad gäller män som klär sig i kvinnokläder så får de göra som de vill, men frågan är om de måste gå runt på stan? Ja, det förargar väl ingen egentligen, man ser ju att det är en man. Det är ju inte så att man blir lurad, det är inte ohederligt på så vis. Sen kan man ju tycka att de borde kunna söka hjälp, men så länge de inte skadar sig själva eller andra så får väl resurserna inom vården gå till de som verkligen behöver det.

Jo, men visst har homosexuella diskriminerats förr om åren, det råder det väl ingen tvekan om idag? Men det finns å andra sidan inte någon folkgrupp som fört lika mycket väsen heller. Skulle till exempel en granne, som var missnöjd med sin balkong, som han ansåg var lika mycket värd som de andras, börja gorma om den saken, även efter att han hade fått en lika stor balkong som alla andra så skulle han ju faktiskt uteslutas ur bostadsrättsföreningen.

Ålder: 45
Geografi: Vasastan, Skåne, Enskede
Accessoar: tillgång till sommarhus i Bohuslän, Sloggitrosor, smala läppar, glansig panna
Partitillhörighet: Fp eller m beroende på kärnfrågan under valåret.

Öresundsbron (s)

Britt Wretberg trivs i Skåne, men Öresundsbron ger hon inte mycket för.

- De fick väl storhetsvansinne där uppe i kommunhuset, säger hon över en kopp kaffe och några vaniljrån.

Britt är trött på hur regeringarna har prioriterat under de senaste decennierna. Hon menar att man måste fördela skattemedlen på ett klokare sätt.

- Bron är vacker att se på, visst, men båt gick väl lika bra. Att de ska hålla på och lägga pengar på såna där fantasiprojekt när vårdköerna är såna att man får vänta i ett halvår på sin gallstensoperation, det kan ju inte vara rätt.

Ålder: 42
Geografi: Skåneregionen
Accessoarer: liten mun liknande Fredrik Reinfeldts, gallsten
Partitillhörighet: s

Blåskatarr (Fi)

Liljana var vänsterpartist länge, och var även med i ungdomsförbundet en tid på 80-talet. Hon gick med kort efter att klassföreståndarens assistent visade filmen Födelsen - den där Gudrun föder barn - under en håltimme i nian. På den tiden kände hon inte till Gudruns koppling till VPK , men filmen gjorde intryck. Gudruns balanserade förhållningssätt till värkarna utstrålade styrka i kontrast till mannens ryggskott som strålade ner i hans bleka lår.

Det är ett jävla pjåskande med män och ändå kan de inte lida, säger Liljana. De har inte ett nervsystem som är utvecklat för det, deras kroppar är mer som naglar eller munbrosket på en fisk. Kände de något när man gjorde dem illa skulle de väl göra motstånd, eller hur?

Liljana spelade golf 1991-1999 och hade som bäst 14 i handicap.

Ålder: 39
Geografi: Motala, Skärholmen
Accessoarer: fet hårbotten, spänd mun
Partitillhörighet: Fi